Blog Image

Tänkvärt

Tankar och nyheter

Detta är min nyhetsplats där jag kommer att hålla er uppdaterade om vad som sker inom och utom mig.

Relationer forts

Tänkvärt Posted on 2011-03-12 14:38:27

Det var nödvändigt för mig att ge upp strävandena. Jag orkade inte längre hålla på att anstränga mig på alla plan.Den perfekta bild jag visade upp för omvärlden började rämna.

Jag blev hjälpt av flera terapeuter som hjälpte mig att lösgöra gammal rädsla och gamla cellminnen av övergrepp och underkastelse. En sund ilska kom i dagen efter stor vånda.

Jag har förstått att vi människor går på en gemensam väg mot upplysning, eftersom jag märkte att jag hade flera medsystrar/bröder i processen.

Efter ett tag tog jag steget ur lönearbetet och fick därmed mera tid att styra min vardag. Det ger inte så mycket pengar men större frihet.

Numera förstår jag att det finns en inre kompass som styr mig fram till de människor som kan hjälpa mig i mitt liv. Därför kunde jag återknyta kontakten med min man efter att ha lämnat honom och familj för några år sen. Då var jag på sammanbrottets gräns och flyttade till Edenberga, underbara Edenberga som läkte min själ och visade mig min styrka.

Stegvis har jag fått återuppleva de tillfällen då jag stängt av min sunda reaktion och underkastat mig någon annans vilja. Att snabbt känna smärtan och ilskan har varit förlösande. Därifrån har jag gått stärkt vidare.

Senaste tillfället var vid återupplevandet av det steg som jag tog från min själsfrände på det andliga planet. När vi inkarnerar lämnar vi i regel vår själsfrände kvar i det eteriska för att kunna samarbeta över gränserna. Men det kommer vi inte ihåg utan vi känner bara en stor saknad och halvhet. Det leder till ett ständigt sökande efter något.

Jag har fått känna på helheten, den fullständiga lycksaligheten och insikten att jag är skapare av mitt universum. Denna insikt kommer till oss alla. Vi vet inte när den plötsligt är där. Det bara händer. Ge alltså inte upp. Rensa i dina känslominnen och vänta dig DET HÖGSTA GODA! Du lever redan i det – ser det bara inte! Just nu! Men snart!!



Relationer

Tänkvärt Posted on 2011-03-12 14:11:09

Att var med andra är det svåraste som finns. För vissa. Såna som jag. Eller rättare, det var.

Ända sen jag var liten har jag känt ett avstånd till andra människor.Jag har känt mig annorlunda och inte tillhörande. Ofta har jag tyckt att andra har så roligt men jag kan inte delta i den glädjen. Jag är alltför allvarlig eller tar allting så hårt.

Detta har lett till en stor inre ensamhet och ett ständigt sökande efter bekräftelse. Utifrån.

När jag gick i skolan var jag ett lätt offer för mobbarna. De kallades inte så på den tiden utan man sa att man blev retad. Jag var inte ensam om det men det var knappast någon tröst då när man gick med en plågsam knut i magen och ständigt var beredd på attack.

Först långt senare i livet har jag insett att det var min egen dåliga självkänsla som låg bakom dessa attacker. Barnen sa i klartext det jag kände och tänkte om mig själv.

Men det förstod jag inte då. Jag försökte istället att vinna gillande genom att vara duktig. Överduktig. Och piskade på mig om jag inte höll måttet. Det var jag själv som satte ribban och jag såg var gång jag misslyckades. Det var mest det jag såg. Inte alla gånger jag lyckades.

Känns mönstret igen?

Det är inte lätt att skapa en god relation till sin partner när man utgår ifrån att man inte duger. Man frågar sig varför relationen inte fungerar och kommer raskt på att det beror på honom. Han håller inte måttet. Han/hon kan inte göra mig lycklig. Det är lätt att peka finger på den andre och inte se de tre fingrar som pekar på en själv.

Insikten om detta mönster hos mig själv fick jag när jag verkligen kom i kontakt med sorg och smärta vid vår son Rickards bortgång. Jag gjorde en djupdykning i sorg och förtvivlan och detta öppnade upp för en ny medvetenhet. Jag fick släppa kontrollen över mig själv och mitt liv och överlämna till Universum/Gud/Alltet att svara för min fortlevnad.



Mayakalendern

Tänkvärt Posted on 2011-03-12 13:41:01

Hej kära vänner!

Idag den 9 mars startar enligt Carl-Johan Callemans analys av Mayakalendern den sista perioden, den universella undervärlden, före kalenderns slut. Den är bara 260 dagar lång och slutar den 28 okt 2011 enligt hans teori- vi får komma ihåg att allt bara är teorier- och då kommer utvecklingstakten att 20faldigas.
Vad betyder det för oss?
Eftersom vi gärna vill ha en förklaring till varför saker händer så kan man ju ha detta antagande i bakhuvudet när man lyssnar till nyheter och betraktar sitt eget liv. Målet är att vi människor som kollektiv d v s alla på en gång ska kunna uppfatta att vi är eviga, oändliga energisystem och att vi alla är delar av ett och samma Gudsväsen.
Under denna universella period kommer allt fler att kunna ta till sig den tanken, men kanske inte så många som vi har hoppats på för då skulle det behöva ske fruktansvärda omvälvningar på jorden under dessa få dagar. Där har vi alla olika synsätt och jag kan bara redovisa mitt.

Jag tror att det blir snabbare politiska och sociala förändringar, fler diskussioner, fler personliga ställningstaganden för välmående och familj, mer känsloutveckling, fler steg mot kreativt och ideellt arbete, större gemenskapskänsla och ansvar för miljön.
Vi ser ju hur de politiska omvälvningarna har börjat i Nordafrika. Någon har sagt: Det går inte att stoppa en idé vars tid har kommit. Det är verkligen sant. Plötsigt bestämmer sig en människa för att nu är det nog. Nu finner jag mig inte i detta längre. Jag är värd en bättre behandling. Man tror att man är ensam i beslutet men det är en kollektiv känsla som ligger bakom.

Såg ni andra chansen i lördags? Sara Varga gick vidare med sången om mänsklig upprättelse. Ingen schlager men en text som känns helt rätt i vår tid.

Självkänsla är det som måste utvecklas till fullo innan vi kan vara universella. Allt förtryck och all rädsla bottnar i dålig självkänsla. Om du är trygg idig själv behöver du inte vara rädd för någon annan, inte ifrågasätta hans religion eller politiska övertygelse. Om du har utvecklat din egen självkänsla unnar du den andre att göra likadant. Kom ihåg att Universum förser var och en med de upplevelser han eller hon behöver bäst. Han eller hon har själv iscensatt dem med sina tidigare handlingar. Bara för att vissa usätts för våldsbrott behöver inte jag vara rädd för det. Jag kan själv välja vad jag vill lägga min energi på. Rädsla eller framtidstro? Valet är mitt eget. Det jag väljer att ge näring får jag mer av. Kosmisk lag. Därför är våra liv så olika trots liknande yttre betingelser.

Kontakta dina inre hjälpare och be om hjälp att tygla dina tankar. Det är dom som ger upphov till din oro. Det finns ingen anledning till rädsla. Du kan aldrig gå under. Du upphör aldrig att utvecklas. Du är ständigt omhändertagen. Du kan bara inte känna det hela tiden. Din väg är beredd. Du går framåt tillsammans med alla andra. Vi har kommit olika långt på vår upptäcksfärd i att vara människa. Om du känner att du väntat länge på upp lysning och du tycker att nu borde jag få uppleva något stort, så tänk på att det stora kanske är det lilla, vardagliga, som du tar för givet. Att ha en fungerande kropp. Att få andas in luften på jorden. Att känna solen mot ansiktet och se stjärnorna ovanför dig. Att ha människor omkring dig som du kan älska eller åtminstone utvecklas tillsammans med. Du är med. Just nu. Du kan göra skillnad genom att använda din energi på ett sätt som befrämjar de många människorna, dina bröder och sysrar på jorden. Du är medräknad just där du befinner dig. Det stora skeendet som vi alla är med om sker med hjälp av dig.

Tag chansen idag att njuta av det du har. Tacka för människorna omkring dig. Skicka ut din önskan om den värld du vill se omkring dig. Så skapas vår morgondag.

Nu går jag till mitt jobb bland dagisbarnen. Helt underbara bärare av morgondagens energi. Njut av de barn du ser idag! Älska dem för att de kommit som hjälp på jorden!

Kramar från Inger-Lena